Att vandra

Ballinbogicohkka

Att vandra, allra helst i fjällen, måste vara något av det mest rekreerande som finns att göra. Det handlar om “back to basics”; man går, man pausar och njuter av den friska luften och milsvida utsikten, man går lite till, pausar för att äta, går vidare, slår upp tältet, lagar kvällsmat, sover, lagar frukost, packar ihop och drar på sig ryggsäcken för att strax gå vidare.  Ungefär samma sak upprepar sig, dag efter annan och det kan tyckas att det enda som ändrar sig är omgivningarna. Nya dalar breder ut sig framför fötterna, vädret klarnar och luften blir högre, en bäck med det godaste vatten närmar sig och man stannar för att dricka. Kanske möter man någon annan vandrare att utbyta erfarenheter med, innan man går vidare…

Efter första dagsturen känner man enbart glädje när man stannar för kvällen – endorfiner.
Andra kvällen känns det mer i fötterna och man är glad att få ta av sig kängorna.
Tredje kvällen känns ungefär som den föregående, fastän lite mera. Dessutom börjar den oavbrutna härliga hungern infinna sig.
Fjärde kvällen bjuds ett fantastikt regn. Det är bara att krypa ner i sovsäcken och låta sig vaggas till sömn av regndropparnas sång mot tältduken.

Fortsättning följer…