-Är det jag som står där, ensam i en fjälldal, trygg, omgiven av naturen? Jag tror det. Jag ser till och med ut att vara rak i ryggen för att orka bära ryggsäcken.
Skogsstjärna i Kårsavagge, juli 2015
För er som följt min blogg de senaste åren har jag visat mestadels landskapsbilder från vår svenska fjällvärld. Mitt fotografiska fokus har sedan några år tillbaka legat på detta motivområde, något som det fortsättningsvis också kommer att göra. Innan jag “snöade in” på landskapsfotografering till fjälls var min stora passion markofotografering, framförallt av floramotiv. Inspirerad av Carl von Linnés arv i min hemmiljö i Älmhults kommun, har jag besökt områden där han strövade som ung och fått stora upplevelser av den lilla fotograferingen. En vår är inte en riktig vår utan ett besök i Krunans eller Höö naturreservat en morgon när bokskogsbackarna är översållad med blommor. Kanske är det någon som vill slå följe framåt mars/april och göra en gemensam fotoutflykt?
När makrosuget infinner sig är det väldigt rogivande att inta liggande läge för att varsamt komponera bilder. Jag upplever att det är enklare att hitta nya vinklar och bildidéer på “gamla” motiv när man fokuserat på helt andra områden ett tag. Dagens bild kommer från en fjällnära skog i trakterna av Åre. I de nordligare delarna av landet är ju Linnéan mycket lättare att hitta, än hos oss i söder!
Rallarros, mjölkört, rävsvans eller brudfackla – alla är de ord för samma blomma. Även på engelska finns ett gäng olika namn – fireweed, great willowherb och rosebay willowherb. För den som vill vara 100% tydlig gäller det att använda det vetenskapliga, latinska, namnet Chamerion Angustifolium. Släktnamnet, Angustifolium, betyder ungefär smalbladig. Latinets “folium” använder vi idag bland annat i svenskans aluminiumfolie (aluminiumblad), portfolio (bärbara blad) och foliant (bok med stora blad).
Denna bild är fotograferad efter att solen försvunnit ner bakom granarna i bakgrunden. Dessa får bilda en svart fond, som den rosalila blomman kan presentera sig framför i omvänd siluett. Det passar fint att fotografera blommor i indirekt ljus som detta, då färgerna blir mustiga, men ändå samlade och bilderna får ett rent uttryck. Jämför med Linnéorna som jag skrev lite om tidigare. Det mjuka skenet runt huvudmotivet kommer av andra blommor som befinner sig i oskärpa mellan kameran och det skarpa motivet.