Mitt fjällprojekt går vidare. 2015 avslutades och 2016 inleddes med några dagars skidtur i området runt Låktatjåkka, väster om Abisko. Målet med turen var att få uppleva och fotografera polarnatten och när jag nu tittat igenom bildskörden från turen tycker jag mig fått med mig mina upplevelser på bild.
Morgonen den 2 januari var den häftigaste jag någonsin upplevt! När jag stod där i snön och mer eller mindre hoppade av innerlig glädje inför landskapet omkring mig kunde jag inte låta bli att tänka tanken – varför är jag och Kristina ensamma här? Borde det inte stå 1 000 och åter 1 000 andra människor på samma ställe och få uppleva samma sak?
På tisdag blir det bildvisning i Bankeryd. Fotoklubben där blir först ut med att få se de nya bilderna. Ses vi där, kanske?
Står på Berget. Tar in den nya dagen.
Flackar runt med blicken över havet och plötsligt syns min spegelbild.
– Här och nu, säger den.
Efter en ordentligt kall tältnatt i Garddenvaggi utmed Kungsleden vaknar jag till den klaraste av vintermorgnar. Fort ur sovsäcken, på med kläderna och ner med fötterna i pjäxorna för att få med sig så mycket värme som möjligt. En snabb skidtur någon kilometer för att få upp värmen och hitta fotomotiv är den optimala starten på dagen innan det är dags för frukost.
Mitt i vintern är bergslandskapet väldigt “enkelt” och rent. Mil efter mil är allt bara vit och det blir en utmaning att skapa bilder. Den vindfårade snön tycker jag sammanfattade intrycken från platsen på ett bra sätt och att dagens första sol skulle landa i min landskapsbild blev en positiv överraskning.
För den geografiskt intresserade – i bakgrunden reser sig Kåtotjåkka och Miesákcohkka. Det runda fjället allra längst till vänster i bild är Adjnetjårro.
Sedan några år tillbaka är jag en av femtiotalet medlemmar i bildgruppen PhotoNatura. Inriktningen för gruppen är naturfotografering i dess vidaste bemärkelse och förutom de ordinarie medlemsmötena vi har, genomför vi gemensamma fototurer, bokprojekt och annat spännande. Bland annat har vi givit ut boken “Nära”.
Att vara med i PhotoNatura är för mig likställt med “inspiration” och med dagens bild vill jag berätta om två fotografer som ägnar sig en hel del åt “fulfotografering”. De visar ofta bilder av motiv som synes “trista” och kan gå en obemärkt förbi och detta är inspirerande för mig.
När jag stod vid sjön Steningens strand en morgon för några dagar sedan och inte fick till en bild som gjorde de gryende dagen rättvisa, inriktade jag mig på ett parti med is, vass och risiga buskar. Resultatet, som syns ovan, blev en bild i liknande stil som Martin Borg och Ulf Malm ofta visar. I bilder som dessa blir motivet i sig underordnat de visuella elementen, som exempelvis struktur.
Till våren kommer PhotoNatura att genomföra ett nytt evenemang som jag vill lyfta fram, ett naturfotografiskt seminarium. Temat för dagen är “Naturfotografering under luppen – hur går man till väga för att framställa naturen på det sätt man vill med kameran?” Ta en titt på länken för att hitta mer information och passa på att anmäla dig till en dag som kommer att bli mycket inspirerande och lärorik.
Ett par dagar innan bildens tillblivelse hade jag fått vända på väg mot Kebnetjåkkas stortopp. I turens brantaste stigning, då det började regna och blåsa ordentligt, bestämde jag mig för att göra ett nytt försök när bättre förutsättning skulle ges. I väntan på bättre väder undersökte jag omgivningarna i Ladtjovagge och den 19 juli gav jag mig på ett andra försök. Med Kebnekaise fjällstation som startpunkt fick jag till en näst intill perfekt tur med 24 timmars vandring, fotografering och mycket njutning. Dygnets höjdpunkt blev när fick jag stå på 1 763 meters höjd (Kebnetjåkkas stortopp) och se dagens första ljus träffa Kebnekaises toppglaciär ovanför mig. Klockan var då ca 02.11, vädret molnfritt och sikten klar, så klar att Sareks toppar och glaciärer i söder syntes mycket väl. 50 minuter senare nådde ljuset ner till mig och lyste upp min förgrund i bilden.
För den som vill nå en fin utsikttopp till fots och slippa glaciärer och klättring är Kebnetjåkka ett mycket bra alternativ. Närheten till Kebnekaise fjällstation gör toppen till ett perfekt mål för en dagstur och därmed kan man minimera sin packning. Att hitta vägen upp är lätt och den fysiska ansträngning som krävs är klart begränsad.
Det är tidig morgon i början av oktober och jag befinner mitt ute på Vakö myr. Jag är på väg mot ön Berget, men hinner inte riktigt fram innan solen stiger över horisonten. När de första solstrålarna lyser upp höstdimman förändras alla intryck snabbt och den gråblå kalla tillvaron växlar till en betydligt varmare.